Tankar inför SM (Anja Lind)
Årets femkampssäsong är igång sedan inledningen av maj månad. En sanning med modifikation- tävlingssäsongen inleddes i maj. Träningen pågår sedan december.
Träning på varmare breddgrader
Grundträningen har till största delen genomförts i Centralamerika på en 3 månader lång resa. I februari lämnade jag snöblask, vinterkyla och löpbandslöpning. På plats i Costa Rica inleddes en kombination av intensiva spanskastudier med acklimatisering och starten på ett löpträningsprogram vars syfte var att grundträna mig grundligare än någon säsong tidigare. Mitt ”jobb” var att springa och lära mig spanska. Varken mer eller mindre. Det innebar inga enorma träningsmängder och det var en väldigt glassig tillvaro generellt men det räckte gott med 3-4mil/vecka, särskilt med hänsyn till att det ständigt var 30-35 grader varmt, en kännbar kontrast mot passen på löpband i Sverige. Förövrigt hade jag antagligen inte sprungit mer hemma, under februari och mars var löpningen inte rolig. Träningsschemat upplevdes som ett tvång och passen kändes mest som något jag var tvungen att göra (vilket de såklart var, jag hade ju förberett med ett gediget schema av en anledning- jag skulle utvecklas och jag skulle inte kunna ”planera om ” och smita ifrån träningspass). I april lossnade det och passen blev mer glädjefyllda, nu känns de som ett behov! En oerhört skön förändring i min inställning till löpning.
Nuläget
Den långa resan i Costa Rica innebar att löpningen prioriterades framför andra grenar. Efter två månader hemma i Sverige och två genomförda tävlingar är utgångsläget som helhet avseende totalpoäng likvärdigt sett till hur tävlingsresultaten såg ut vid samma period förra året.
Löpningen och hinderbanan har gått lite bättre medan handgranatskastningen nått bottennivå. Kastningen som jag haft lätt för prioriterade jag ned under resan och den har strulat nu när jag kommit hem. På årets andra tävling kastade jag rekorddåligt, sämre än min debuttävling 2011. Jag förstår varför det gick dåligt och förtjänade ett resultat som speglar hur jag tränat. Måhända smärtsamt men det var intressant att med oerhörd tydlighet uppleva att det jag tränar blir jag bra på- jag presterar så som jag förtjänar. Tur har mycket lite med saken att göra. Behöver kanske inte nämna att jag ökat mängden kastträning med ungefär 500% de senaste veckorna.
Hurra, SM!
Efter en annorlunda försäsong och två mindre tävlingar väntar sommarens första viktigare tävling, SM på P7. Förra året anordnade P7 på ett mycket förtjänstfullt sätt Nordiska mästerskapen i militär femkamp, mästerskapet var dels årets roligaste tävling vid sidan av tävlingsbanorna (härlig stämning, vackert väder och utmärkta arenor) dessutom årets bästa tävling sett till resultat, 4674 poäng. P7 har sedan dess en speciell plats i mitt femkampshjärta.
Inriktningen och prioriteringarna inför säsongen 2015 kommer nu stämmas av på riktigt för första gången. Med fortsatt medvind i löpning och hinderbana, stabila resultat i skytte och simning samt med nerver under kontroll i kastningen finns det möjlighet att prestera bra. Jag har hunnit göra återtag i kastningen, förbättringarna har kommit relativt fort och jag känner mig i okej form.
Jag åker med andra ord söderöver till min favoritarena med en känsla av nervositet och förväntan. När återresan norröver inleds finns förhoppningar om att jag kommer kunna sitta i bilen och surfa in på resultatsidan för att spana in ett nytt personbästa på resultatlistorna. Helst över 4700 poäng, det hade varit fint!